Det där med att skriva romaner som utspelar sig i historisk tid för ju med sig en del utmaningar. En av de största, och mest uppenbara, är att författaren inte kan uppleva miljöerna och tidsandan och på så sätt skaffa egen erfarenhet av dem. Samtidigt är målet att läsaren ska känna det som att hon eller han ser allt framför sig. Att berättelsen är levande. Så hur sjutton gör man?
Att läsa massor om tiden och platsen är förstås en av grundbultarna i det researcharbete som krävs. Under de sisådär 25 år som jag har varit fascinerad av Japan har jag samlat på mig ett par hyllor med fackböcker om samurajer, geishor, ninjor, livet under medeltidens Japan och en massa annat smått och gott. Men jag har också fått stor användning för lite mer oväntade källor till inspiration och kunskap.
För fyra år sedan åkte jag till Japan första (och hittills enda) gången i mitt liv. I en ganska trendig affär som sålde inredningsgrejer (tänk Designtorget, typ) ramlade jag över en karta.
Om du också har en hobby som du brinner för kanske du kan känna igen dig i känslan av att hitta något som är så där helt perfekt att det känns som att den som skapade grejen måste ha läst dina tankar. Och du blir helt hög av lycka, men ingen annan i din omgivning förstår vad det är som är så häftigt. Min mamma som jag besökte Japan med blev till exempel inte alls lika till sig av lycka som jag blev över den där kartan 🙂
Tidsresa med historisk karta
Men det är en väldigt speciell karta, även om mamma inte insåg det. Grunden är en riktig karta från mitten av 1800-talet över dåtida Tokyo, eller Edo som det hette på den tiden. Ovanpå den historiska kartan har de passat in dagens Tokyos tåg- och tunnelbanelinjer. Kända landmärken (till exempel konstgjorda öar som finns i dag där det på den tiden bara var en havsbukt) syns också.
Du kanske har sett en bild över Tokyos tunnelbana någon gång? Tunelbanesystemet i Tokyo är helt sjukt komplicerat. Men vad spelar tunnelbanan för roll?, kanske du tänker nu. Jo, i dag kan man ju hitta mycket information på nätet om historiska sevärdheter. Ofta uppges vilken som är närmaste tåg-eller tunnelbanestation för den som vill resa dit. Genom att de har passat ihop den moderna kartan med den gamla blir det alltså mycket lättare att klura ut ungefär var olika platser låg på den tiden.
Jag har letat upp var det kända nöjesdistriktet Yoshiwara låg på ett ungefär. När jag skriver om Yoshiwara ser jag på kartan att det fanns kanaler i närheten och att den största bron i hela landet, Nihonbashi, låg nära. Och en bit bortanför låg ett fängelse, som också är med i boken. Om man kan japanska kan man läsa sig till vilken släkt som bodde i vilket residens, så detaljerad är den, min gyllene karta.
Skriver du också? Var får du din inspiration till allt det där som gör berättelsen levande – miljön, lukterna, ljuden, kläderna och andra detaljer? Det vore jättekul att få höra hur ni andra gör!