En av huvudpersonerna i min roman ”I Sparvens klor” är en ung kurtisan, alltså en kvinna som får betalt för att underhålla män med sång, dans, konversation och kanske sex. Romanen utspelar sig i en miljö som är starkt inspirerad av 1600-talets Japan, där det fanns särskilda distrikt i de större städerna för den sortens verksamheter och annan underhållning. Tsukiko, som vår kurtisanlärling heter, har vuxit upp instängd i nöjesdistriktet Yoshiwara.

En av idéerna som fungerade som frö till boken var att jag ville skriva om två personer som, högst motvilligt, reser tillsammans. Bland det första som händer i romanen är att Tsukiko blir tagen som gisslan av en herrelös samuraj. Det är i princip första gången som Tsukiko kommer utanför muren som omger nöjesdistriktet. Hon inser snabbt att världen utanför muren är annorlunda än den hon är van vid och hon måste förhålla sig till en massa nytt, och framför allt till samurajen Hiroshi. Jag har läst mycket om livet i sådana nöjesdistrikt och det har gett massor av idéer om hur det skulle kunna tänkas vara att komma från den världen och plötsligt befinna sig en annan verklighet där andra sociala regler gäller.

Var en geisha och kurtisan samma sak?

Många känner till de japanska geishorna. De är ju en symbol för den japanska kulturen och kända över hela världen. För oss som lever i dag är det inte alltid helt självklart vad skillnaden mellan en geisha och en kurtisan var. I gamla Japan fanns båda samtidigt. Förenklat kan man säga att kurtisanerna var prostituerade. Geishor däremot underhöll gästerna med sång, musik, dans, konversation och liknande, men inte med sex (åtminstone inte officiellt). Kurtisanerna existerade långt innan geishorna, som kom in i bilden först under 1700-talet.

Även kurtisaner var skolade i olika konstarter som de använde för att underhålla sina gäster. Kurtisanerna i nöjesdistrikten var uppdelade i olika ranger, där de högsta rangerna var ett slags lyxprostituerade. De skulle vara lika sofistikerade som hustrun till en provinsherre, men mer lekfulla och sexiga.

En kväll i en högrankad kurtisans sällskap var en mycket dyr historia, som pågick under många timmar. Mötet måste bokas i förväg och tog plats i ett möteshus, dit kurtisanen gick med sitt ekipage. Först underhölls gästen av andra musikanter och dansare, medan mat och dryck bars in (givetvis på gästens bekostnad). Själva kurtisanen dök inte upp förrän efter flera timmar. När hon väl anlänt underhöll hon gästen eller gästerna med sång, musik, poesi, vitsig och intressant konversation och givetvis sensuell dans. I bland slutade natten i kurtisanens bädd, men långt i från alltid. Ju högre rang hon hade, desto fler besök krävdes av en gäst innan något sådant kom på tal.

Bling och guld

Liksom geishorna var högrankade kurtisaner sminkade med vitt puder, röda läppar och var förstås klädda i kimono. Om vi på något magiskt sätt hade kastats bak i tiden och hamnat i gamla Japan tror jag att även vi skulle ha ganska lätt att se skillnad på en geisha och en kurtisan, om vi visste vad vi skulle titta efter. Det fanns nämligen strikta regler för hur geishor fick bete sig. Det var viktigt att de inte skulle sammanblandas med kurtisaner och lågrankade prostituerade och konkurrera om deras kunder.

Kurtisaner av hög rang hade råd med påkostade utsmyckningar. Ju mer bling desto bättre. Kurtisanen här intill har en stor mängd dekorerade pinnar och kammar i håret. De hade ofta en ordentligt utsmyckad huvudprydnad i håret, flera kilo tung. Den var prydd av sköldpaddskal, pärlemor, blommor och blad av siden och bladguldsblommor.

Under en lång period var kurtisanerna tvungna att knyta det breda skärpet, obin, på magen för att tydligt visa att de var kurtisaner. Enligt en del källor var det en symbol för att skärpets knut kunde lösas upp av den som betalade rätt summa. Alla andra kvinnor, även geishor, knöt obin på ryggen. Ofta var kurtisanens barntjänarinnor klädda i kimonor som matchade den högrankade kurtisanens dräkt, som i sin tur bestod av fyra eller fem lager. En kan bara gissa vad det måste ha kostat att bekosta garderoben för en sådan kurtisan och de som assisterade henne. Dessutom skulle de ju ha flera sådana uppsättningar att variera mellan…

Hippa trendsättare

Jag tycker att det är intressant att de högrankade kurtisanerna ofta blev kändisar även utanför nöjesdistrikten. De vackra kurtisanerna avbildades i trätryck och tavlor. Med tiden blev de trendsättare. När de till exempel började bära en manlig jacka  över kimonon, vilket rimligtvis måste ha höjt en hel del ögonbryn på den tiden, blev det snabbt populärt även bland de vanliga kvinnorna. Jag har också läst att det under en period var populärt bland hustrurna till högrankade samurajer att knyta obiskärpet på magen, på det sätt som så tydligt var förknippat med kurtisanernas yrke…

En geisha däremot hade en mer sofistikerad stil, med en enda kam och två eller tre hårnålar i sin frisyr. Deras kimonor var enklare än kurtisanernas, mer lika vanliga stadskvinnors. En maiko, eller geishalärling, använde fler dekorationer jämfört med en färdigutbildad geisha. Hon hade (och har än i dag)  lite annorlunda sminkning. Maikons kimono var mer färgglad än geishans och den understa kimonons krage var röd i stället för vit. De flesta bilder vi ser i dag på ”geishor” är på de mer iögonfallande maiko, inte färdigutbildade geishor som har en mer dämpad framtoning.

Det finns förstås mängder att läsa om kurtisaner och deras liv, för den som är intresserad. Och jag skulle kunna skriva flera inlägg om den mörkare sidan av livet i nöjesdistrikten, som i praktiken var ett liv i fångenskap dikterat på männens villkor. Men allt ryms inte här, utan här skrapar vi lite på ytan. Ett lästips om du vill läsa vidare är artikeln ”Sex and Suffering: The Tragic Life of the Courtesan in Japan´s Floating World”, som tar upp många intressanta aspekter.