Härom dagen damp ett trevligt brev från Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) ner i vår hall. Ja, det var faktiskt två brev. Det stod att mina böcker har efterfrågats av personer med läsnedsättning, som inte kan läsa tryckta böcker. Därför har MTM producerat talböcker, som kan lånas av dem som har en läsnedsättning. Som min mormor till exempel, som numera har för dålig syn för att läsa böcker.

Det är fantastiskt att dessa möjligheter finns i Sverige, så att så många som möjligt kan få tillgång till litteratur och tidningar på ett sätt som passar dem. Och jag är förstås väldigt glad över att mina böcker har efterfrågats och att MTM valde att läsa in dem. Jag fick veta det redan i somras, då de som producerar talboken hörde av sig och undrade om de kunde få text och filen med omslaget. Och nu är de färdiga och har börjat lånas ut.

En talbok är alltså inte samma sak som en ljudbok. Om jag har förstått det rätt är det landets bibliotek som hjälper till med utlåning av talböcker till dem som har rätt att låna dem. Vem som helst kan inte låna talböcker. En ljudbok däremot finns ju på olika streamingtjänster och vem som helst kan betala för att lyssna på den (eller låna från bibliotek, som har den).

Jag blev så nyfiken på att höra hur talböckerna blev att jag lyssnade på provlyssningsfilerna (på legimus.se). Det är två olika inläsare. Kul att höra skillnaderna mellan dem. Och både roligt och märkligt att höra andra läsa upp texten som jag skrivit!

Om du vill veta mer om böckerna, kan du läsa om I Sparvens klor – del ett och del två här.