Vad handlar boken om?

Inez, Gertrud och Elsa är döttrar till en kyrkoherde i Sverige på sent 1800-tal. När Inez försvinner och träffar personen som de under uppväxten hört skräckhistorier om sätts en händelsekedja igång som påverkar de tre systrarnas liv på djupet. Det sjunger i isen är en fin berättelse om kärlek, förlåtelse och konflikten mellan att följa sitt hjärta eller att göra det som förväntas av en. Alla huvudpersonerna gör mig irriterad åtminstone någon gång i historien, vilket är bra eftersom det innebär att jag blivit engagerad i de val de gör.

Det bästa:

När jag läste första halvan av boken hade jag svårt att lägga ifrån mig den någon längre stund. Jag ville hela tiden tillbaka till Inez och Ulv, de två karaktärer som jag sympatiserade med från första början.

Över huvud taget påminner systrarna Dalins värld mig mycket om 1800-talets Småland som Astrid Lindgren målar upp i böckerna om Emil i Lönneberga. Här finns fattighjonen som väcker både medömkan och rädsla hos de som har det lite bättre ställt, och familjer som genom sin ställning har de andras respekt. Social status och behovet att upprätthålla en positiv bild av sig själv är inte ett nytt fenomen i vår tid utan har förstås funnits länge, vilket Dunér gör tydligt i romanen. Jag gillar flera av sidokaraktärerna, exempelvis Aron Allvar, som i författarinnans händer blir levande personer för mig.

Det finns med andra ord en stämning av äldre tiders Sverige, både i miljön och i dialogen, vilket fungerar väldigt bra. En del andra historiska romaner tyngs ner av detaljerade redogörelser av hur allehanda sysslor utfördes, vad saker hette och otympligt gammalmodig dialog på ett sätt som får berättelsen att stanna. Ibland får jag känslan av att författaren bakom den typen av romaner lägger mer vikt vid att visa läsaren hur mycket efterforskningar hon eller han har gjort än att locka in mig som läsare i en fascinerande berättelse. I Det sjunger i isen håller Linnea Dunér balansen väldigt bra, tycker jag. Det märks att hon är insatt i tidsperioden och detaljerna som kryddar romanen med en tidstypisk känsla vävs in organiskt utan att bromsa berättelsen. Det blir aldrig krångligt, utan läsningen flyter på bra.

Det mindre bra:

Om jag ska säga något som är mindre bra så är det att berättelsen och karaktärerna utvecklades ungefär så som jag förväntade mig. Det är lite för prydligt upplagt och jag hade gärna blivit lite mer överraskad. Detta är första boken i en serie och inför andra boken, Högt flyger fåglarna, är manegen krattad för konflikt och en intressant händelseutveckling. Jag ser fram emot att läsa den och att träffa Inez, Ulv, Elsa och Gertrud igen.

Omdöme:

Om du gillar berättelser om relationer och hur de utvecklas av livets komplikationer, så kan detta vara en bok för dig. Om du dessutom gillar romaner som utspelar sig i en annan tid än vår så är den perfekt, men jag tror inte att man behöver vara historiskt intresserad för att uppskatta romanen för det är individerna som är kärnan här.

Betyg:

8/10

Övrigt:

Jag läste boken i hårdpärmsformat, ISBN 978-91-639-2237-4. Den finns också som e-bok, digital ljudbok och som talbok för personer med läshinder. 

Läs mer om Linnea Dunér och bokserien Vargatider på hennes webbplats.